Det är mycket nu!

Det är mycket att tänka på när man skaffat valp! När jag skaffade Nille (Papillon/japanska spetsblandningen) så var han bara SÖÖÖT efter omgivningens tycke o smak. Alla hade rätten att kasta sig ner i knähöjd och kasta sina händer mot honom för att klappa. Detta hände i tid och otid. Ute och inne... Det dök alltid upp någon som tyckte det var HELT okej att göra på detta viset och som blev stött när man lite fint sa ifrån!
 
Men nu kommer vi till dagens dilemma. Nu har jag skaffat en valp som inte ens "hin håle själv" verkar vilja komma fram och gosa med... Han är så snäll, så att han nästan är dum... Men han är tydligen inte inom ramen för vad som är okej att skaffa... De flesta skakar på huvudet... (I smyg naturligtvis)...  och sätter en domedagsprofetia på hans huvud...
Men min Cane Corso valp är intelligent... tillgiven... personlighet så det rinner ur öronen på honom... lite klumpig i kroppen... fruktansvärt charmig och helt underbar!
Jag vet att han kommer att växa och bli stor... Ingen tvekan om det!
 
OCH jag vet mycket väl om att jag kan misslyckas med hans uppfostran! Inget snack om den saken! Jag är medveten om riskerna... Det enda jag vill, är att få misslyckas INNAN en massa "Vad var det jag sa" går från mun till mun...
 
Hmmm... Jag är nog lite deppig idag, trots allt... Men andras misstro, skapar en spänning och oro över min egen förmåga inom mig, som går raka vägen ner genom kopplet och gör både mig och hunden osäker. Vi kanske inte lyckas, men låt oss misslyckas ifred...  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0