Trööög morgon!

Jag kan lugnt meddela att det är inte den morgonpiggaste hundvalpen jag har skaffat! Han är sist uppe och det är inte med ett leende på läpparna... Det är mer med ett så stort gäspande, att man ser ända ner till insidan av svanstippen på honom... Men nu är vi på jobbet i alla fall. Nille släpptes av hos mamma och sen plockade jag upp Freja på vägen till jobbet!

Så då tycker man ju att valparna borde kunna hålla varandra sällskap, eller hur?... Men det gäller tydligen bara när jag är i närheten! Går jag in i fabriken så sitter de och ylar o gnäller för att jag är borta!

"Ack, mitt arma modershjärta" som Emils mamma sa i Emil i Lönneberga!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0