Nattligt äventyr...

Nu har jag varit med om att min Cane Corso valp har rymt också. Var ute med honom efter midnatt för att han skulle få slå den sista "drillen", innan vi skulle lägga oss. Vad ska man säga... Stjärnklart... Gnistrande snö... Tystnad... Jag gjorde det man tydligen INTE ska göra en sådan gång! Jag föll för frestelsen att koppla loss honom, så han skulle kunna ströva lite fritt och må gott... Det fanns ju ingen risk för andra hundar ute vid den tiden!

MEN VAD GÖR HAN???

Jo då! Han traskar lugnt upp i backen på baksidan... Sätter nosen i backen och försvinner ur synhåll! PANIK!!!

Där står jag och väser hans namn. Jag trycker förtvivlat på pipleksaken jag har i fickan. Förbannar tystnaden och den sena timmen. Den gör att jag intuitivt känner att det inte är läge att uppmärksamma hela det sovande grannskapet om situationen genom att släppa känslorna fria och VRÅLA hans namn. 35 kilo valp är på utflykt! Sabla hundj..el

Så jag tar mitt tomma koppel och smyger mig runt på gångvägarna runt kvarteret och försöker uppmärksamma hunden på att jag "visst" är jätterolig och att han gör bäst i att komma till mig. Jag har ju godis! Grrrr

Vänder desperat om tillbaka till huset utan hund, men med världens största ågren i huvudet! Då SER jag honom... Han står och spanar framför vårat hus och ser ut att undra: "Var tog DU vägen?"...

Dubbel-GRRRggrrr...

Säger bara en sak!
JAG ÄLSKAR MIN STORA KLUNS TILL HUND!!!
35 kilo personlighet!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0