Nattligt äventyr...

Nu har jag varit med om att min Cane Corso valp har rymt också. Var ute med honom efter midnatt för att han skulle få slå den sista "drillen", innan vi skulle lägga oss. Vad ska man säga... Stjärnklart... Gnistrande snö... Tystnad... Jag gjorde det man tydligen INTE ska göra en sådan gång! Jag föll för frestelsen att koppla loss honom, så han skulle kunna ströva lite fritt och må gott... Det fanns ju ingen risk för andra hundar ute vid den tiden!

MEN VAD GÖR HAN???

Jo då! Han traskar lugnt upp i backen på baksidan... Sätter nosen i backen och försvinner ur synhåll! PANIK!!!

Där står jag och väser hans namn. Jag trycker förtvivlat på pipleksaken jag har i fickan. Förbannar tystnaden och den sena timmen. Den gör att jag intuitivt känner att det inte är läge att uppmärksamma hela det sovande grannskapet om situationen genom att släppa känslorna fria och VRÅLA hans namn. 35 kilo valp är på utflykt! Sabla hundj..el

Så jag tar mitt tomma koppel och smyger mig runt på gångvägarna runt kvarteret och försöker uppmärksamma hunden på att jag "visst" är jätterolig och att han gör bäst i att komma till mig. Jag har ju godis! Grrrr

Vänder desperat om tillbaka till huset utan hund, men med världens största ågren i huvudet! Då SER jag honom... Han står och spanar framför vårat hus och ser ut att undra: "Var tog DU vägen?"...

Dubbel-GRRRggrrr...

Säger bara en sak!
JAG ÄLSKAR MIN STORA KLUNS TILL HUND!!!
35 kilo personlighet!!!

Snöhel..te!!!

Japp... Så kom då snön även i år. Jag vet att det är naturligt... Jag vet att det är ett "måste"... Men jag behöver INTE tycka om det! Blött... Eländigt... Kallt...

En anledning till min avsky, är väl kanske väl förankrat i att jag är en väldigt frusen person. Jag har slutar röka = Bättre blodcirkulation... Hmmm? Jag undrar det, ja! Kan ju inte säga att jag har märkt så mycket skillnad på den fronten. Knäna blir stela, tårna okänsliga och fingrarna intar en likaktig gulvit nyans fläckvis! Ursnyggt kan jag tala om! Man gnuggar händerna så fort man ska gå in någonstans i hopp om att blodet ska börja cirkulera igen!

Garageinfarten är stor så in i hel...te! Märks också vid den här tiden på året! Men nu har vi skaffat en större skovel att föra bort snön med! Synd att det inte följde med en "skottare" till den! Mina barn borde kunna göra det... Men jag tror dom har för mycket "tonåringar" i sig för att tycka att det är något för dom att syssla med! De ser ju att snön försvinner ändå på något mystiskt vis! Hmmm...Hmmm??? Japp... Nu har jag gnällt färdigt på livet. Nu kan jag gå vidare med den andra delen av myntet...

Det är mysigt att tända både kaminen och levande ljus. Det är mysigt att krypa upp i soffan och titta på någon hopplöst romantisk eller komisk film, samtidigt som man stickar på ett par raggsockar eller annat varmt och skönt! Det är jättemysigt att krypa ner i sängen och se hur snön dalar ner utanför fönstret! det är fint med den gnistrande vita snön som nästan bländar med sin renhet... Det är en underbar känsla att se Atlas, Nille och Coco rusa runt som galningar av lycka över snön. Atlas har ju inte varit med om snö någon gång så han var alldeles fascinerad av den. Vitt, kallt, fluffitg och blött... Yippie!!!

Adventsljusstakarna som lyser upp mörkret i fönstren och den traditionella julgardinen i köket som viskar "juledags... Juledags"

Så är det!

Allt har två sidor... Så även Snön!


Bett av något slag?

Har upptäckt röda prickar på Atlas mage och insida av bakbenen... Lite nervös... Jag avvaktar till i morgon för att se om det kanske bara är knottbett. Det var tydligen mycket därute på ängen. Skulle vilja ha en länk som gick direkt till en veterinärs bedömning. Tänk om man bara kunde ta ett BRA foto och skicka på hur det ser ut och sen få en experts utlåtande på ett kick! Då kan de ju även tala om ifall man bör komma dit för vidare uppföljning eller kontroll!

Stackars lilla vovven min!

Valpkurs!

Idag har vi varit ute på en åker och provat på med att låta valparna spåra och leta... Tänk vad duktiga de kan vara... Min "lilla" pluttegubbe...

1 fotot på Atlas i min blogg!

Så har jag äntligen laddat ur fotona ur min Iphone, så jag har kunnat dela med mig av dom. Det har inte gått att skicka via MMS eftersom dom har gjort om på blogg.se Men HÄR är ett foto på raringen!

Så här ÄR livet... Acceptera det!

Börjar dagen undrbart bra genom att flyga ihop med min dotter, sådär halv sju på morgonen... Allt jag skriver om den händelsen!!!

Sen skulle jag ut med hundarna i regnet och det var väl liksom där det tog stopp... JAg har alltså skaffat mig en Cane Corso valp som INTE tycker om regn! Jag fick ner han från altanen så att han gjorde "nr 1" och när det var klart så kastade han sig mot altanen för att komma in igen! Jag hade själv lite bråttom så jag gick efter.

Efter en stund så hittar jag honom i sovrummet vid altandörren och jag inser att NU... NU kanske han skulle ta sig ut i regnet så jag inte behövde vara rädd att hitta en hög på golvet någonstans... När jag tar fram kopplet så springer han iväg till sin sovplats och placerar ner sin kropp på ett sånt sätt som gör att man blir så där riktigt T U N G och otymplig! Jag fattade då beslutet att jag inte fick ge mig utan jag tog resolut tag i honom och bar ut han utanför altanen! Då kastade han sig in mot husväggen för att söka skydd under taket som stack ut... DÅ tappade fru Nilsson tålamodet och lyfte upp honom och B A R upp han i backen bakom vårt hus för att nå resultat om man säger så... Gick inget bra... Atlas gnydde och hade svansen långt in under magen... Behöver jag skriva att det inte blev något resultat att skryta med den här morgonen!!!

SABLA hundskrälle!!! (med kärlek sagt naturligtvis!!!)

Viktkurva!

Japp... Som kvinna kan jag känna att det är tur att vi inte har samma viktuppgång som min valp...!

På en månad har han gåt upp från 15,5 kg till 21,5 kg??? En viktuppgång på 6 kg alltså! Valp... 4 månader... 21,5 kg!

Hjälp vad har jag gett mig in på! Har anmält oss på ytterligare valpkurs idag hos tranemojyckarna!

Behövs nog diciplinära förberedelser, tror jag... *Nervöst skratt*

Trööög morgon!

Jag kan lugnt meddela att det är inte den morgonpiggaste hundvalpen jag har skaffat! Han är sist uppe och det är inte med ett leende på läpparna... Det är mer med ett så stort gäspande, att man ser ända ner till insidan av svanstippen på honom... Men nu är vi på jobbet i alla fall. Nille släpptes av hos mamma och sen plockade jag upp Freja på vägen till jobbet!

Så då tycker man ju att valparna borde kunna hålla varandra sällskap, eller hur?... Men det gäller tydligen bara när jag är i närheten! Går jag in i fabriken så sitter de och ylar o gnäller för att jag är borta!

"Ack, mitt arma modershjärta" som Emils mamma sa i Emil i Lönneberga!!!

Instängda känslor!

Man skulle vråla, skrika och fullständigt tappa all sin försiktighet någon gång då och då... Rasa av sig fullständigt, så all innestängd frustration släppte och man kunde koppla av och njuta av dagen!
Om man gjorde det kanske man till och med skulle kunna bli "normal"då och då ! Hmmm??? Så gott det går i alla fall!!!

Just nu sitter jag på jobbet och har två sovande valpar utsträckta på golvet... Ssssszzssss!!! Tassar med försiktiga steg omkring så de inte ska vakna av det. För när de vaknar är det snabba ryck... Bara på med kopplen och ut med dom, INNAN det hamnar en överraskning eller två på golvet! Så intrasslad och stressad kommer jag att försöka få valparna att koppla av, så de kan "göra DET"... Utomhus!!!
God Morgon!!!





Det är mycket nu!

Det är mycket att tänka på när man skaffat valp! När jag skaffade Nille (Papillon/japanska spetsblandningen) så var han bara SÖÖÖT efter omgivningens tycke o smak. Alla hade rätten att kasta sig ner i knähöjd och kasta sina händer mot honom för att klappa. Detta hände i tid och otid. Ute och inne... Det dök alltid upp någon som tyckte det var HELT okej att göra på detta viset och som blev stött när man lite fint sa ifrån!
 
Men nu kommer vi till dagens dilemma. Nu har jag skaffat en valp som inte ens "hin håle själv" verkar vilja komma fram och gosa med... Han är så snäll, så att han nästan är dum... Men han är tydligen inte inom ramen för vad som är okej att skaffa... De flesta skakar på huvudet... (I smyg naturligtvis)...  och sätter en domedagsprofetia på hans huvud...
Men min Cane Corso valp är intelligent... tillgiven... personlighet så det rinner ur öronen på honom... lite klumpig i kroppen... fruktansvärt charmig och helt underbar!
Jag vet att han kommer att växa och bli stor... Ingen tvekan om det!
 
OCH jag vet mycket väl om att jag kan misslyckas med hans uppfostran! Inget snack om den saken! Jag är medveten om riskerna... Det enda jag vill, är att få misslyckas INNAN en massa "Vad var det jag sa" går från mun till mun...
 
Hmmm... Jag är nog lite deppig idag, trots allt... Men andras misstro, skapar en spänning och oro över min egen förmåga inom mig, som går raka vägen ner genom kopplet och gör både mig och hunden osäker. Vi kanske inte lyckas, men låt oss misslyckas ifred...  
 

Det gäller att planera allt...

Det är faen inte lätt när man ska ha med sig 2 valpar och en vuxen hund i bilen på morgonen... Den vuxna för lite egentid hos min mamma, medan de andra två marodörerna får åka med till jobbet så man har uppsikt över deras upptåg!!! Det är som att ha blivit småbarnsmamma "all over again"... Tar på krafterna att vara på alerten hela tiden!
Puuuzzzz

Ny kategori på Bloggen

Jaha... Nu när jag har skaffat en "liten" valp så tyckte jag att den förtjänar en egen kategori på min blogg.

Den kommer att innehålla alla mina glädjerus, rädslor, farhågor men framförallt min nyfunna kärlek till denna underbara varelse ATLAS... Han är av raen Cane Corso och föddes den 8 Maj 2012... Det gör honom till 15 veckor gammal och den sista veckan har han tillbringat hos den här familjen kaos...

RSS 2.0