Hästannonser!

Det är fasen inte lätt att hitta rätt bland alla annonser och jävelstyg som ligger ute på nätet. Den ena ljuger värre än den andra och det spelar ingen roll att man som eventuell köpare har åkt 15 mil enkel väg för att titta på hästen! Hu faan kan dom med!!! Tror dom att man köper hästen då? När man står där och har slösat både bensin, tid och ork? Ska man le då och säga: "Sååå fin den är??? Kan du borsta den, ta bort leran och få hästen att gå dit DU vill så kanske det blir ett köp???" Då har jag ändå tittat på hästar i 40 000 kronors klassen!!!  Jag har börjat tappa sugen på att leta vidare bland annonser. Hästarna är ju ändå inte vad de ger sig ut för att vara. De är ett lockbete för att en dum jävel som jag, ska tro på lögnen och börja hoppas!!!

Nej fy f..n!!!

Så kallt... Så kallt!!!

Så har då vintern kommit. Tänk att det skulle ta ända till slutet av januari innan det skulle ske. Man har ju varit riktigt bortskämd med att temperaturen har hållt sig runt 0 strecket. Men ska man vara ärlig så är den här väderleken att föredra, om man tänker på att vi har haft höstrusk i 4 månader. Hårda vindar och regn som har fallit på tvären... Blöta hundar som har kommit in med leriga tassar (om man inte varit ruskigt snabb med handduken)... Så jag välkomnar kylan så länge den håller det rent, vitt och torrt ute! 

Ett tack till mamma som lagade mina termobyxor... Du gjorde det möjligt för mig att lägga in det här positiva inlägget om kylan...  

Spännande vecka väntar!

Nu har Nellies ägare satt sig på planet och är på väg på en välförtjänt semestervecka med sin familj!
Jag har fått förtroendet att sköta om hennes ögonsten den här veckan och det känns så roligt. Så nu ser jag fram emot att göra ett bra jobb! Jag red ju Nellie igår och det kändes bra. Den stora skillnaden mellan Baywatch och Nellie är ju storleken på hästen. Nellie är ju så mycket större, vilket också bidrar till att hon får en helt annan rytm och ett annat steg när man rider henne. Jag ska göra mitt bästa för att hålla henne igång den här veckan. Jag vill ju skaffa en stor häst en dag och då är Nellie en underbar häst att vänja sig på... Så snäll och stolt. Det enda som kan sabba det här, är min egen feghet och bristen på självförtroende.
Jag hade räknat med att Helene skulle ha kommit hem idag, men eftersom vintern bestämde sig för att komma just nu, så kommer hon inte hem över helgen. Men det här är MITT åtagande och jag ska göra det bästa av det!!! Jag ser fram mot det på ett sätt som irriterar hela familjen... Jag är för "glad och sprallig" ... Kan man bli det???
NEJ!!!

Pappersarbete... URK!

Så nu sitter man här på jobbet och tittar på högarna som har samlats i snygga travar. Känner inte för att sätta igång, då det verkar övermäktigt att bringa ordning i mitt kaos! Bokföring, betalningar, fakturor, skattedeklarationer mm... Äsch! Jag tar en kopp kaffe till att börja med så löser det andra sig under dagen! Bara hjärnan har fått sitt stimulantia i form av krossade kaffebönor och hett vatten!

Ser fram mot kvällens ridlektion uppe på Berg. Jag har en svag aning om att ryggen inte kommer att klara av belastningen, men det får jag ta då! Jag måste bara prova! Efter min provtur på Nellie igår, så inser jag hur mycket man saknar ridningen. Om nu Nellies ägare skulle läsa detta så: Ta till dig mitt TACK för att du låter mig rida Nellie och ta hand om henne 1 vecka!!! Och dessutom ska du ha tack för att du pushade mig att hoppa upp i sadeln igen efter Bullens bortgång! Okej... Dom har inte samma rytm, stil eller storlek men jag får väl acklimatisera mig och inse att ingen häst är den andra lik. Det är bara att lära om...

Goood Mooorning!!!

Det här med att "platta" håret??

Blev väckt av min dotter idag på morgonen för att hjälpa henne platta håret med strykjärnet. Ja... JAG VET... Man ska inte göra det! M E N ... Man kan inte frångå det faktum att det fungerar jäkligt snabbt och bra, när man har panik o bråttom för att hinna med sin skolbuss! Men detta väckte ändå en tanke hos mig över saker jag ALDRIG gör om igen!!! Skulle kanske göra en lista över saker jag har gjort, MEN som ALDRIG kommer att hända igen...

Saker som blev fel... Nummer 1
Det var den där gången när vi var i Halmstad och ungarna höll på med att styla sina hår och tramsa. Vi vuxna satt i köket och hade trevligt över ett glas vin. DÅ kommer i alla fall något av "de smarta" små rackarna på att det fanns en sak de ville se... MIG i "plattat" hår...!!!  Så vad gör man? Jo man låter naturligtvis barnen få utlopp för sin kreaktivitet och nyfikenhet...Så de plattade och de stylade och de fnittrade hejdlöst... Sälskapet runt köksbordet bara stirrade, teg och led... Så kom ögonblicket när de leder mig fram till spegeln för att låta mig ta del av deras gemensamma ansträngningar för att göra mig "hip morsa"!

BIG MISTAKE!!!!

Någon sa lite diskret... Det blev ju bra!!! (Not!)
Men resten av sällskapet började nästan gråta av skratt... Så nu vet jag att min ansiktsform inte är skapat för att ha en platt frisyr... Han är rätt smart "han där uppe" när han kombinerar ihop vad man passar i... Så jag har bestämt att "Han där uppe" är  både en Skapare och Stylist... 

Och ett stort TACK till mamma som vägrade låta mig rakpermanenta håret i tonåren... Det hade aldrig slutat väl! 

Kram o God morgon!  


Injektionerna o jag!

Ja... Det här med B12 injektioner blir nog en bra lösning på problemet... Jag har fått lite bättre "go" i kroppen och humöret verkar stiga lite grann. Vilken jäkla tur. Nu kanske jag kan börja se framåt, istället för att "gå ner mig". Jag har INTE varit mig själv på sista tiden och jag har saknat den jag var. Den där med tålamod... Förståelse... En axel att gråta mot... Duracellkaninen med alla trådar blixtrandes samtidigt... Ett energiknippe, helt enkelt...

Men nu när jag har börjat få de här sprutorna, så har jag insett att lite "marinerade skinkor" kan vara bra till jul... Moahahahaw!!! Undrar vem som kom på att det var ett lämpligt injektionsställe... O ja... Jag skriver något så pinsamt som att jag får sprutorna i skinkan eftersom: JAG är JAG... Inget jäkla hysch, hysch här inte... Är det något man har lärt sig under sina sjukperioder så är det att: Man gör det man måste, för sitt eget bästa! "Kosta, vad det kosta vill" som Emil i Lönnebergas kloka far sa!
Kram

Så är praktikplatsen invigd!

Idag har jag haft min första praktikdag. Den första dagen av tre veckor. Jag tror tiden kommer att gå fort eftersom det verkar vara en massa trevliga människor där. Både gamla och personal. Det är klart att det tar sin tid innan man lär känna varandra. Men idag har jag fått så mycket information så jag är rädd att det ska rinna ur öronen på mig...
Så i morgon blir det att jobba eftermiddagspass, ska bli intressant att se hur det går???

Igår hade jag premiär på terrängbanan!

Ha... Inbilla er inte att jag deltog med häst! Men däremot så var jag hindervakt... Var en rätt intressant upplevelse på sätt och vis... Först blev jag utskickad med en KARTA??? Alla som känner mig vet att kartor och jag inte ska sammanföras överhuvudtaget. Det är bäddat för problem... Så... Jag strövade runt lite i hagen med mitt hinderdokument, samtidigt som jag sneglade mig lite över axeln för att se om någon reagerade på mitt planlösa strövande... Men jag hittade tack och lov en bra plats att stå på så att jag såg de hinder som jag skulle ha koll på...

Så kommer vi då till hästarna och dess ryttare!!! Där kommer det häst på häst, med 3 minuters mellanrum, dundrande så det skakar i marken. Man har ingen kommunikation med de andra och inser att man inte har en aning vem som är vem egentligen. Jag hade i och för sig startlistan men det var någon som var försenad och skulle rida senare...  De andra känner ju igen varandra, men inte jag... Det resulterade i en massa klotter på pappret om hästens färg, speciella kännetecken på ryttaren och hur det gick med hoppet över hindret... Hahaha... Vi får väl se hur det blir nästa terrängträning där uppe i stallet???

T.O. tog i alla fall emot mitt papper när alla tävlande hade kommit i mål. Tack och lov så sa hon att hon kunde tyda mina kråkfötter som jag skrivit ner i all hast. Jaja.. Man gör så gott man kan... Mer kan man inte göra. DEt var roligt att vara med i alla fall... Det ser för jäkla mäktigt ut i alla fall när de kommer dundrande i terrängen!

Om jag skulle få för mig att prova på denna sport så gör lidandet kort.... SKJUT MIG!!! hihi

Hur sönderspelad kan en bra låt bli???

Sitter på jobbet och har två radioapparater igång. En på kontoret och en i fabriken... Och vad hör man??? Jo... Chris Medinas "What are words" i otakt??? Två olika kanaler spelar låten samtidigt... Då kommer jag på en tanke... Är det verkligen någon som köper de där skivorna som dom dessutom ger ut??? Mest spelade låtarna på "bla-bla-bla" (kanalen)... Det skulle ALDRIG falla mig in att betala för sönderspelad och uttjatad musik!

Önskar dom kunde spela mer blandade låtar. Som det är idag, så händer följande:

Låten slår igenom...
Radiostationerna får ett exemplar...
Man hör den varenda jäkla dag i ända...
Folk tröttnar och vill spy när de hör den...
Låten är officiellt "dödad" av media...

Hmmm... Så synd egentligen!

Lördag.... Underbara lördag!!!

Dagen började på det bästa av alla de sätt som den kunde. Dottern släppte in sin hund i vårt hus och den kom inrusande med svansen svängande. Hans underbara nos hamnade ca 2 cm från mitt ansikte och jag konstaterade att det var uppstigning som gällde... Sen upp till stallet en sväng för att titta till hästen som har fått en skada på ena bakbenet. Jag hade tagit med ett måttband för att mäta och hålla koll på om svullnaden går upp eller ner. Uppe i stallet mötte jag flera stycken som skulle ha hoppträning på Berg och sedan ska det vara terräng träning för en instruktör som inte brukar vara där uppe. Verkar spännande. Det är rätt skönt att det händer saker där uppe på anläggningen. Jag blev lite nervös när det började vrålåska och störtregna på förmiddagen, men det verkar tack och lov som om det var ett övergående väderanfall. Det hade ju varit typiskt om det hade blivit världens oväder när det är sådana arrangemang planerade. Terrängträning i taskigt väder låter nästan farligt anser jag..(Det sitter en liten fegis här bakom tangentbordet)
Tog en snabb sväng upp till mamsen för att kolla om jag kunde överraska henne nyvaken... Men tyvärr är det omöjligt så länge brorsan är hemma. Han är så morgonpigg så det nästan är störande. Bjuda morsan på kaffe på sängen före klockan 6 på en lördag??? Borde vara förbjudet anser jag... (Bara avundsjuk...)
Men nu har jag åter kommit hem och sitter här och plitar ner morgonens egentligen triviala händelser... Men man ska vara glad för det positiva som händer i livet... Det finns så mycket tragik ändå i livet som man inte kan styra över...
Gooood Moooorning Everybooody!!!

Obehagligt stressad!

Nu är jag i det stadiet att jag knappt vet vad som är upp och ner. Jag har så mycket att organisera på jobbet så att jag kan hinna med allting innan måndag då nästa container ska gå. Det blir nog till att jobba i helgen också känns det som. Idag är den dag, som jag känner att det är helt okej att genmanipulera och klona människor...


 "Kan jag be att få 10 stycken av mig???"  


1 till bokföringen... 1 till städningen... 1 till planering... 3 till produktionen... 3 till packningen och sist men inte minst 1 som kan slappa och byta av de andra när de går på rast...

Vilken önskedröm det vore!!!

Något är konstigt!

Idag har jag farit runt som en jäkla iller överallt i huset och dödat dammråttor av alla de slag. Jag har passat på att samla ihop en massa kläder till Tjernobylbarnen i påsar. (Misstankar finns att vissa plagg bara läggs i tvätten igen för att de inte passar/inte vill ha dom... Det innebär ju att jag får tvätta en massa i onödan så jag bestämde mig för att ta tag i eländet. Dessutom har jag sorterat strumpor efter FÄRG...Något jag tydligen inte hade gjort sist... Lite retligt att sitta hos min brorsdotter på kaffe... Vifta lite på tårna och upptäcka färgmissen... Hmmm... Putsat lite speglar här och där, så man kan se hur jävlig man ser ut... Ja, Som sagt. En händelserik morgon... Nu tar jag paus och kaffe hos en vän.....

Förlåt... Men jag bara måste!!!

Okej... Jag har skummat igenom en massa bloggar och inser nu vad som är ett måste om man ska lyckas i bloggarvärlden... Så här kommer det!!!
Dagens outfiit:
Jeans:
Inhandlade för nåt år sedan... Kommer inte ihåg var, men det var inga 5oo kronors jeans. Troligtvis billigare. Men jädrar vilken kvalité... Den kan jag gå i god för.... Önskas foto så kommer det sen, jag har ingen lust att kränga av mig dom just nu...
Tröja:
Hmmm... En grå collegetröja utan luva... Eftersom det blåser ute så har jag även ett blått underställ under med hög hals... Dödsskönt i rusket som finns utanför fönstret. Men sen kan jag också berätta att den grå tröjn har något sorts dregel på sig på ryggen... Kommer från hästens mun. Antagligen en blandning av hö, kraftfoder och annat... (Urk)...
Strumpor:
Haaa...Gubbens. Dom hade fördelen av att finnas två på samma ställe...
Sminktips:
Gör som jag: Ta bort det som finns kvar från igår... Och leta reda på hårborsten!
Naglar:
Mina egna som har en liten konstig rand längst ut... Vet inte vad färgen heter, men den känns lite "sorgslig" Vi tar den sen!!!
Så... Nu åker jag till stallet!!! Hej Svejs... Hästarna bryr sig inte om hur man ser ut... Vilka förståndiga varelser. Vi kanske har något att lära av dessa kloka djur...
Är det någon som mot all förmodan vill att jag ska fortsätta med "dagens outfit" så kan jag utlysa en tävlig. (Ska också dra läsare har jag förstått)... Eller kanske dagens fråga??? Äsch så trött jag blir. Men nu har jag skrivit av mig i alla fall. Var den du är och var stolt över det du har på INSIDAN!!!

Trött...Trött...Trött!!!

Jag har börjat se fram mot min semester. I år ska jag ha 3 veckor,vilket är mer än jag har haft på flera år och jag ska banne mig inte göra ett jota! Det är planen i alla fall, men jag vet att jag kommer att göra massor ändå. Det är mycket som är eftersatt här hemma och jag behöver komma ikapp. Men det är så skönt att inte ha någonting inplanerat utan jag ska ta dagen som den kommer... I största möjliga mån...
Kommer nog mest att bli på hemmaplan eftersom vi har hästen, hunden och katten att se till också. Men det är ett kärt bekymmer. Vi tar livet som det kommer!!!

Borde kanske förklara lite mer???

Jag tänkte på det här med cykeln??? Jag hade ju slängt ut en fråga på FB om att man kunde hålla ögonen öppna utmed gångvägar och så, ifall någon bara hade "tippat" in den i buskarna när de var lagom nära hem för att orka gå de sista metrarna...
Nu blev det ju så att eftersom jag blev så snopen när polisen ringde... (Först livrädd att det hänt barnen något...) sen sååå lättad att jag  slänger  ur mig frågan om dom hade sett att jag saknade den på FB eller??? Hahaha... Tror ni polisen arbetar så i dag???
Vi har fått in en cykel??? Ska vi kolla på "fejjan" vems den är??? Näää??? Skulle inte tro det!!! Det krävdes lite mer detektivarbete för att få fram informationen som löste mysteriet.
Så nu sitter jag här (igen...Suck!! ) och undrar var de styrande hjärncellerna höll hus, innan de orden passerade mina läppar??? Inte var de aktiva i alla fall, det är en sak som är säkert! Men allvarligt så tycker jag att det är en bra idé att ta ett foto. Efterlysa om någon saknar den, eller bara tala om var den finns... Det kan vara någon som verkligen behöver sin cykel som saknar den!
Men... Hur som helst är jag väldigt tacksam för att min cykel är i säkert förvar och att en vänlig själ har lagt märke till den och kontaktat polisen... Så om du läser detta, kan jag bara tala om att du är "guld" värd...
T A C K ! ! !

Vilken morgon! Uuurk!

Dagen startade med att jag inte kom upp ur sängen som jag planerat. Dottern missade bussen. JAg var tvungen att fylla på kylarvatten i bilen eftersom NÅGOT har havererat. Åker till jobbet för att hämta lite halm o hö och upptäcker då att det var IDAG som bilen skulle in på verkstaden. Slänger mig iväg upp till stallet eftersom jag hade satt upp mig på morgonrutinerna som fordring, utsläpp, fylla på vatten i hagarna mm... Måste tacka Bosse som hjälpte mig ut med vattendunkarna då min tid inte räckte till (och någon snott skottkärran)... Flänger iväg hem och hämtar sonen som ska till skolan, slänger av hon som missat bussen på Ica där hon tänkte sitta och vänta på nästa buss för att slippa släpa väskorna fram och tillbaka. Sen bort till verkstaden med andan i halsen för att lämna in bilen. Sen var jag tvungen att gå hem ca 4 km eftersom jag har lånat ut min cykel till dottern som är på äventyr i Riga... Det tog mig och Nille 50 minuter att ta oss hem till en hägrande nygjord kopp kaffe efter alla kisse-stopp som hunden tog på vägen hem. Vad är det med hanhundar egentligen och deras markerande på varenda stolpe de kommer åt ???
Men det är nu när man sitter hemma och har stressat av, som man inser att: Fasen, vad duktig jag har varit idag!!! ;-) Jag har hunnit med allt som jag har lovat att göra på morgonen och då kan man väl känna sig nöjd!!! Men det är tur att inte varje morgon ser ut på det här viset, då hade jag dragit täcket över huvudet och stannat kvar där för evigt...

Det var den långhelgen det!

Sitter och funderar över hur fort fyra dagar kan gå... Visst har den varit tumultartad så det räcker till och antagligen så påverkar väl just det, att det känns som om man inte har varit ledig egentligen. Det var så mycket som jag skulle ta tag i. Jag skulle låta min kropp få den vilan som den egentligen behöver, men det sket sig... Jag skulle låta min hjärna ta "time-out" och bara få vara utan att behöva fatta beslut, tänka på bokföring, beställningar,leveranser, tillverkning mm mm... Men det sket sig också...Min underbara familj såg fram mot en glad mamma och "kärring" under påsk, men det sket sig också...  Min helg blev ett enda långt funderande över hur framtiden ska bli uppe i stallet? Upprörda känslor som exploderade och en ovisshet som har lagt sig som smog trots helgens kanonväder... 

Gubbens stackars bil!

Idag har jag varit hos min bror utanför Varberg. Jag tog med min mamma så att hon fick en liten åktur. Slönt för henne att komma ut ur huset en sväng. Det var jättekul att träffa dom igen. Dessutom så hade han lite halm som jag kan använda till hästboxen. Jag trodde inte att det fanns någon som hade sånt kvar. Men jo då... Han hade så jag kunde få en gäng balar... Så bra, men gubbens bil såg för jävlig ut när jag hade lastat ut dom här hemma. Det var bara till att ta fram sopborsten och börja kämpa med att eliminera alla spår inne i pickupen. Vilken tur att jag inte hade den andra bilen.
Tack käre bror för att du tänker på mig och ställer upp utan problem...

Är det vädret??? Eller är det jag???

Sitter på jobbet och väntar på en lastbil. (Skitkul!!!) Jag vet att jag borde plugga så ögonen "blör" men jag har noll inspiration. Det är så mycket annat som springer runt i huvudet och stör min sinnesfrid. Jag är numera en grubblande, utsliten och förbannat trött individ. Påverkar vädret? Ja delvis... Men det är inte bara det. Det är så mycket som inte har blivit som jag tänkt mig. Jag känner att jag inte räcker till. Man sliter och sliter, men vad har man för det??? Jag vet att jag måste börja tänka på mig själv och säga ifrån att jag inte orkar ta på mig extra. Jag har börjat säga ifrån till mina barn *snyft* att de får klara sig själva (Jävligt tufft eftersom jag knappt vet när jag sa nej till att ställa upp för dom sist) ... Jag har sagt ifrån i stallet att jag inte kan hålla på att ta på mig extra... Jag har sagt till mina barn att jag inte skjutsar dom hit och dit längre... Min stackars mamma lovar jag att skjutsa när hon behöver och när hon väl ber mig, så glömmer jag bort det?  Så varför känner jag mig som en stor skitstövel??? Jo... För det är så jag känner mig...


Nu tar vi en dag i sänder och jag hoppas verkligen att solen skiner i morgon...

Skärpning!

Hmmm??? .................*Grubbel*..............
Någon har försökt tala om något för mig???
Jag måste lära mig att säga "Nej" när andra vill ha hjälp med något om jag känner att jag egentligen inte har tid!!!
Jag måste sluta upp med att göra allting själv!!!
Jag måste lära mig att ta hand om mig själv bättre!!!
Jag är åt helvete för mager!!!
Jag är åt helvete för snäll mot alla...
Skulle inte skada om jag hade tid att sätta ner "aschlet" någon gång och sitta kvar en stund...
mm...mm...
Kloka ord sagda av omtanke och kärlek... Tänk om alla hade någon som vågade säga ifrån när de uppfattar saker som inte verkar hälsosamma... Det är så lätt att livet skenar iväg som ett lokomotiv, och det är svårt att dra i nödbromsen i tid...
Så idag har jag tagit fasta på de goda råd jag har fått. Någon bryr sig om mig så pass mycket att de ger mig en "skrapa" för att jag ska stanna upp och tänka till...
Tack för att du sa, det andra kanske bara tänker...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0